En kortare version av denna insändare har publicerats i Norran, pappersupplagan
Den 9 september går vi till val igen. Då bestämmer du vilket Sverige du vill ha de kommande fyra åren. Därför bör du tänka till en eller flera gånger innan du lägger din röst i valurnan. Det handlar inte bara om dig själv utan också om dina medmänniskor och allas vår gemensamma framtid.
Valet handlar inte enbart om hur många som ska få komma till Sverige eller inte, eller hur vi ska rädda vår miljö. Det är också ett värderingsval. Det handlar om huruvida friheten ska begränsas och våra rättigheter inskränkas. Det handlar om den konfessionella skolan.
Diskussionen om man ska införa ett förbud mot konfessionella skolor eller inte har under lång tid legat och tryckt på den politiska dagordningen men har mer och mer prioriterats och aktualiserats.
Tidigare i år föreslog Socialdemokraterna med civilminister Ardalan Shekarabi och gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström i spetsen att religiösa friskolor ska förbjudas. Det innebär både förbud för redan existerande konfessionella skolor och nyetableringar av nyss nämnda skolform.
Förslaget i sig kom i kulmen av en intensifierad diskussion kring religiösa friskolors vara eller icke vara efter ett par enskilda händelser som inträffade på två muslimska skolor. Socialdemokraterna tog därmed ställning mot den valfrihet och den rätt som det innebär att kunna välja en skola till sina barn.
Att Sveriges största parti anslutit sig till denna valfrihetsinskränkande och etableringsfientliga linje är djupt oroväckande. I Europakonventionen – som värnar mänskliga rättigheter och som skollagen är bunden till - framgår tydligt att rätten att välja skola till sina barn efter övertygelse ska värnaOm man inför ett förbud av något slag går man tvärs emot vad konventionen säger och därmed bryter mot svensk lag eftersom även den svenska lagen är bunden till Europakonventionen.
Vad man också måste ha i beaktande är de direkta konsekvenser som uppkommer när man bommar igen fullt fungerande konfessionella skolor. Ett förbud kommer att drabba eleven och kan komma att påverka dennes förutsättningar att fullfölja sin skolgång. Alla elever är olika och har olika förutsättningar. Det går inte att fösa in alla elever i ett kollektivistiskt tänkande.
Att stå upp för konfessionella skolors rätt att existera är inte lika med att det är okej med allt som sker i verksamheten. Varje skola – kommunal, privat, religiös och icke-religiös – har var och en ansvar för att den verksamhet man bedriver ska efterfölja skollagen och den nationella läroplanen, och att jämställdhet och respekt för varje enskild människa upprätthålls.
Vänsterns bärsärkagång mot religiösa verksamheter måste stoppas. Det går inte att använda argumentet att om ett par religiösa skolor beter sig illa så gör alla andra också det. Det kan snarare ses som ett svepskäl till att strama åt religionsfriheten än som en nyckel till ett Sverige som håller ihop.
Har du som väljare barn i en konfessionell skola? Tycker du att skolan är så pass bra att du vill att den ska kunna fortsätta sin verksamhet även i framtiden? Tänk då till en extra gång. En röst på S och V är en röst mot den konfessionella skolan, mot Europakonventionen och mot det fria skolvalet.
Att dra alla religiösa friskolor över en kam bara för att några få missköter sig är att ägna sig åt kollektiv skuldbeläggning. Rösta för valfrihet och mindre politisk klåfingrighet i september!
Adam Salomonsson, Skellefteå