Arkivbild: Pär Lindström
Kommunen ska satsa pengar på att växa till 80 000 invånare. Man blir förvånad då det måste vara en stående punkt att växa.
Hur har det då gått de senaste 44 åren? 1968 hade Skellefteå 72 000 invånare och Umeå 66 000 invånare. År 2012 hade befolkningen ökat till 71 774 respektive 118 000 invånare.
Under samma period ökade Sveriges befolkning med 20,5 procent. Hade de styrande i Skellefteå kommun jobbat för att åtminstone följa medelökningen i Sverige så hade vi 2012 haft 86 700 invånare.
I själva verket har vi, relativt sett, minskat jämfört med befolkningsutvecklingen i Sverige.
Vad är orsaken till detta? Enligt mig beror det på att de socialdemokrater, som styrt Skellefteå de senaste 70 åren, inte har stått upp för Skellefteå.
Se bara på att Umeå fick cirka 90 procent av vägpengarna och övriga kommuner fick dela på resterande. Ett annat exempel är att landstinget stänger en psykiatriavdelning i Skellefteå och nu planerar att bygga ett helt nytt psykiatrihus i Umeå. Inga protester har jag hört.
Det vore på sin plats att vi får veta den procentuella fördelningen av landstingsskatten till vardera Umeå kommun, Skellefteå kommun, Lycksele kommun samt övriga kommuner i Västerbotten för åren 1990, 2000 och 2012. Då får vi se om det är en försämring som skett under perioden. Hela tiden har NUS funnits till.
Det vore bra om Lorentz Burman kunde kommentera vad som gått snett i tidigare försök att öka befolkningen och han bör även lätt kunna få fram fördelningen av landstingsskatten.
Trebner
SVAR DIREKT
Skellefteå kommun har en vision om att vara en framsynt tillväxtkommun, attraktiv att bo och verka i. Vi har satt upp målet att vara 80 000 invånare år 2030.
Anledningen är en växande brist på invånare mellan 20–40 år, det vill säga dagens och morgondagens arbetskraft. Befolkningen är friskare och lever allt längre samtidigt som en del unga vuxna flyttar från kommunen. Den befolkningstrenden är en risk där vår skatteintäkt över tid kanske inte kommer att räcka till för att täcka samhällsservicen.
Därför behöver vi bli attraktiva för fler för att skapa en lågsiktigt hållbar befolkningssammansättning.
Om vi följer den tillväxttakt som riket förväntas hålla, drygt 12 procent, så når Skellefteå kommun drygt 80 000 invånare år 2030. Därför arbetar vi med att lära av andra platser och en avgörande slutsats är att Skellefteå kommun behöver en tydlig strategi som engagerar hela samhället.
Kommunen har därför inlett arbetet med att ta fram en utvecklingsstrategi för att hitta en gemensam riktning.
Som Trebner skriver behöver vi också samverka med aktörer utanför kommunen. Relationerna till andra kommuner, till aktörer i länet och till staten och EU är centralt för vår utveckling.
Länstransportplanen som Trebner lyfter, har inte missgynnat Skellefteå i den regionala fördelningen. Åren 2010–13 är Skellefteås andel 86 av 218 miljoner, alltså 40 procent.
2018–22 finns drygt 99 miljoner kronor till namngivna projekt i Skellefteå. Därutöver finns öronmärkta potter som vi också får del av. Sett till planperioden 2010–25, frånräknat Skellefteå och Umeå, är 57 procent till övriga kommuner i länet.
Men jag måste påminna om att Norrbotniabanan är den enskilt viktigaste länken för tillväxt i de norra regionerna, vilket bara möjliggörs med en Socialdemokratiskt ledd regering den 14 september 2014.
Lorents Burman
Kommunstyrelsens ordförande
Skellefteå kommun