Fredagen den 25 maj skrev Mikael Bengtsson i sin ledare om att det klias ryggar i politiken.
Mikael Bengtsson: Många ryggar ska klias under fanornaDet han syftade till var att kommunens demokratiberedning, som delar ut ett årlig pris till den person, förening, eller annan sammanslutning som verkat för demokratins utveckling i kommunen, inte tyckte sig hitta en värdig kandidat för 2018 års pris. Att priset därför skulle utebli detta år.
Vad som sedan händer, det är att Vänstern och Socialdemokraterna går in och kör över demokratiberedningen och i kommunstyrelsen bestämmer att en av kandidaterna ändå ska få priset.
Men när jag sedan läser Lorents Burmans förklaring så blir jag både förskräckt och ledsen.
Upprörda känslor efter prisbeslut”Självklart respekterar vi demokratiberedningens arbete, men faktum är att då den skulle sammanträda om detta var samtliga S-ledamöter frånvarande, och vi håller inte med om en del av beredningens slutsatser,” säger han.
Är det ingen som förstår och inser vad det är han säger? Är det ingen av oss som reagerar?
Vi har demokratiska val när vi medborgare förväntas gå och rösta. Väljer vi att ligga hemma på soffan, har vi försatt vår chans att påverka den politiska inriktningen oavsett vilket val det gäller.
Som invald representant för ett parti förväntas jag vara en del av den politiska beslutandeprocessen.
Om jag väljer att göra något annat än att gå på det möte jag kallats till ska det finnas en på förhand utsedd ersättare som kliver in.
Om varken den ordinarie eller ersättaren dyker upp på ett beslutande möte, då har man i en demokrati försatt sin chans att vara en del av besluten.
Då får man knyta handen i byxfickan och svälja förtreten även om man styrt kommunen i över 70 år.
Jag blir faktiskt rädd när jag läser Lorents Burmans förklaring.
Demokraten