Nu har det vi befarade skett, att busslinjen är beslutad nedlagd på sträckan Saltdal – Jäkkvik/Arjeplog. Beslutet fattades 26.11 av Fylkesrådet inom Nordland fylkeskommune. Som vi ser det har detta ärende hanterats mycket klumpigt, särskilt från svenska sidan. Detta beror delvis på dålig förståelse för det andra landets handläggning av kollektivtrafiken, men också på ren ovilja att satsa pengar på glesbygden som så många gånger förr.
Svenska myndigheter har i många år åkt snålskjuts(!) på norsk välvilja. Nordland fylkeskommune och föregångaren Nordlandsbuss/ Saltens Bilruter har i många år drivit Silverexpressen också på svensk sida, måndag-fredag till Jäkkvik och söndagar ända till Arjeplog utan något som helst bidrag från svensk sida. Man har helt enkelt kört lokalbuss i Sverige till glädje för boende och besökare på sträckan Jäkkvik – riksgränsen och till och med varit postförande utan ersättning!
Det skulle då bara fattas att inte Norrbottens läns landsting med sitt underliggande organ Länstrafiken kunde börja bekosta denna del av Silverexpressen, så viktig som den är för den lokala infrastrukturen.
Den 10 oktober möttes representanter från båda länderna i Bodø för att diskutera Silverexpressen. Från svensk sida deltog landstingsrådet Kent Ögren, Arjeplogs kommunalråd Britta Flinkfeldt Jansson plus en representant var från Länstrafiken i Norrbotten och Västerbotten. Detta möte var resultatlöst. Orsaken kan bero på bristande förhandlingsvilja och kompromissförmåga. Man kan undra vilka förslag till lösning man hade med i bagaget från svensk sida. Varken pengar eller annat erbjöds såvitt vi vet. Och i slutändan måste väl ändå en busslinje längs Silvervägen bekostas. Sparar man verkligen något på detta? Man kan ju undra om man inte klarar av att förhandla, och inte hade med sig nåt att erbjuda (en summa i.a.f). Nu mötte man en motpart i Norge som förväntade sig ett tillmötesgående som dom inte fick.
I stället hade Länstrafiken i Norrbotten mage till att efter mötet i mail föreslå en byteshandel med busslinjen Kiruna-Narvik som inte alls hade diskuterats tidigare! Detta skulle gått ut på att Sverige bekostar Silverexpressen fram till riksgränsen mot att norrmännen betalar motsvarande på norsk sida för bussen Kiruna – Narvik.
En viktig detalj som skulle kunnat lösa upp knutarna hade varit att föreslå begränsad trafik färre dagar i veckan, t ex onsdag, fredag och söndag, vilket skulle innebära halvering av kostnaden! Detta har såvitt vi känner till inte alls diskuterats. Oprofessionellt!! Allt hade varit bättre än total nedläggning!
Nu när Silverexpressen väl är nedlagd blir det inte som påståtts från myndighetshåll ”en betydlig omväg” att åka över gränsen; det blir helt enkelt omöjligt att resa kollektivt!”Alternativen” innebär en eller två övernattningar vid resa över Kiruna - Narvik, Umeå - Mo i Rana eller Östersund - Trondheim. För kännedom har bussförbindelsen Umeå - Mo i Rana för övrigt legat nere i flera år, men har i år tagits upp igen.
Följderna för alla som i likhet med oss tar Silverexpressen regelbundet blir enorma! Vi får helt enkelt inställa resandet utom de få gånger vissa av oss kan köra bil. Många är helt avskurna från detta, som till exempel de skolelever som veckopendlar över riksgränsen, antingen över till norsk skola på Rognan, eller svensk i Arjeplog. Nu tvingas dessa ungdomar avbryta sin skolgång med de konsekvenser detta medför!
Det finns dessutom en rad näringsdrivande företag längs Silvervägen mellan Arjeplog och riksgränsen som är beroende av Silverexpressen. Somliga av dem kan faktisk hotas av nedläggning när nu busslinjen försvinner. Linjen är dessutom postförande mellan Björklund och Merkenes efter Silvervägen, så denna linje fyller också en viktig funktion för de boende längs vägen, för att inte kalla den en livsnerv.
Skelleftebuss meddelar dessutom att man nu också lägger ned sträckan Arjeplog – Jäkkvik med de följder det får.
När nu Silverexpressen läggs ned försvinner en central del av den kollektiva förbindelsen längs Barents Road alltså mellan Bodø och Murmansk, vilket allvarligt försvagar denna vägs betydelse.
Mats G Nettelbladt och Ingemar Marklund, Arjeplog