Foto: Jeanette Lövgren.
Först får jag tacka Daniel Ådin och hans kollegor i fritidsnämndenför deras insikt om att det välbyggda tegelhuset, som badhuset i Skelleftehamn är, kommer att fylla alla krav vad avser hållbarhet och lämplighet.
Det är också klädsamt att se att politiker och tjänstemän är lyhörda för folkviljan i stort och inser värdet av ett väl fungerande badhus i kommunens större centralorter.
Saker och ting måste få ta tid och det har det sannerligen gjort i denna fråga, frågan är om en balja av plåt är tillräckligt utredd? Finns det några exempel på en sådan lösning?
Vi vet att plåt reagerar negativt på mötet med syre och salt. Vi har i Skelleftehamn goda erfarenheter av rening medels saltblandning varvid besvären med klor undveks. Det nya medel som nu testas är baserat på bland annat salt. Vän av ordning frågar sig hur en balja av plåt går ihop med en rening baserat på salt?
Vi har så kallad rostfri plåt, är det tanken? Klarar den budgeten kan man undra?
Har ni tittat på pvc-plast, kommunen har miltals med pvc-mattor i korridorer och liknande, ofta på platser där stor nötning sker.
En pvc-matta på väggar och golv i en bassäng torde inte bli föremål för annan åverkan än badarens fötter, troligen försumbart .
En sådan lösning borde medföra att vi kan behålla djup som möjliggör simhopp.
I den bästa av världar så är mina funderingar, vad avser material, redan ett passerat stadium i er strävan efter att finna bästa metod inom budgetens ramar.
I sammanhanget får jag ändå beklaga att inte kommunen i det uppkomna läget tar tillvara de möjligheter som skulle yppats sig med ett byggande av en 50-metersbassäng.
En kommun som berömmer sig av att vara Sveriges bästa hundradel bör orka mer än att bygga ett högt trähus och därtill sakna hyresgäster för sitt hus.
Sven-Erik Johannson, Storgrundet