Vi är ägare av en fastighet i centrala Skellefteå som är k-märkt, nivå 2. Vi har lagt ner massor av tid och pengar på att bevara kulturbyggnaderna på vår fastighet. Nu blir vi både konfunderade och djupt oroade över artikeln i Norran måndagen den 8 oktober angående Västerbottensteaterns nuvarande lokaler.
Vi är konfunderade över att den ansvarige tjänstepersonen för kulturhistoriska frågor på kommunens plan- och byggavdelning säger sig inte ha hört talas om planerna teaterlokalerna. Varför är det så? Det är ingen hemlighet att Västerbottensteatern ska flytta till det nya kultur-huset. Djupt oroade blir vi när den ansvarige tjänstepersonen istället säger sig ”hoppas” på att en eventuell ny ägare av teaterlokalerna vill bevara fastigheten.
Vadå hoppas? Finns det ett val för oss ägare av fastigheter med k-märkning, nivå 2? Vi är naturligtvis inte dummare än att vi förstår, att vår stora och centralt belägna tomt, att den har ett högre marknadsvärde utan kulturbyggnader än med byggnader.
Om nu kommunen både kan tänka sig att sälja och ge rivningslov av en fastighet med samma skyddsklass som vår egen, hur kan kommunen hindra oss från att göra samma val?
Den frågan ställer vi oss idag är: Vad har den nuvarande bevarandeordningen för kulturhistoriska byggnader i Skellefteå egentligen för värde?
Björnarna
Svar direkt
Svar direkt
Kul att ni bryr er om ert hus, ni är i gott sällskap!
Jag menade precis vad jag sa, vilket också var vad Norran skrev. Vi hoppas verkligen att ägaren till en bevarandevärd byggnad vill bevara den. Det bästa för ett hus är förstås om dess ägare tycker om det och därför ger det den kärlek det behöver.
Om Västerbottensteatern rivs - två bevarandevärda hus försvinnerFinns inte det intresset måste vi istället lägga energi på att tvinga fram underhållet. Det har vi absolut möjligheter att göra. Passar inte silkeshandskarna, har lagstiftarna gett oss andra. Men frivillig kärlek är bäst. Därav ”hoppas” och ”vill”.
Vi på Samhällsbyggnad har ännu inte varit inblandade i några diskussioner om husens framtid efter att Västerbottensteatern flyttat ut - vilken vi givetvis känner till. En eventuell försäljning skulle såklart inte påverka vad vi tycker om huset, det finns flera exempel på fastighetsägare som är nog så kärleksfulla mot sina värdefulla hus som Skellefteå kommun.
Byggnadsordningen, och den ”k-märkning” den innebär, har sitt främsta värde i att den visar vad vi tycker om husets värde, redan innan vi fått in en ansökan om förändring eller rivning.
Den är i sig inget rivningsförbud, men en juridisk möjlighet för oss att vägra lov för rivning eller förvanskning. Sedan kommer det nog alltid finnas hus som vi av olika anledningar (skick, järnväg eller andra värden) kommer att tillåta rivning av.
Men själva tanken är att inga värdefulla hus ska ”råka” slarvas bort.
Läs gärna mer om k-märkt på skelleftea.se/k-markt.
Enar Nordvik,
arkitekt, Skellefteå kommun