Jag har lite svårt att förstå hur herrarna Wikström och Granström, Norran 30 maj, kommer fram till sin slutsats att det är en balanserad nivå mellan offentligt och privat i Skellefteå. Inga fakta redovisas - så jag tänkte hjälpa till lite, så får herrarna återkomma med kommentarer om de så önskar.
Låt mig göra några enkla jämförelser. Andelen kommunalt anställda av befolkningar är i Luleå och Umeå nio procent, Piteå tio procent och Skellefteå 12,5 procent.
I proportion till sin befolkning har Skellefteå 2 400 fler anställda än Luleå och Umeå och 1 725 fler än Piteå, eller för att jämföra med annan stor arbetsgivare, 100 personer fler än vad Boliden AB har i Skellefteå kommun.
Jag vet inte riktigt vad som så dramatiskt skiljer Skellefteå från de andra kommunernas service/verksamhet, men skulle gärna vilja veta det!
Upplysningsvis vilja nämna att alla siffror är hämtade från Statistiska centralbyråns databas. Underlaget har kommunerna själva lämnat in.
Luleå har 76 000 invånare och 6 875 anställda. Piteå, 42 000 invånare, 4 325 anställda. Umeå, 120 000 och 11 100 anställda. Skellefteå, 72000 invånare och 8 925 anställda.
Nyligen redovisade Sveriges kommuner och landsting, SKL, en årligmätning kundnöjdhet när det gäller kommunernas myndighetsutövninggentemot företag. Även i den rankningen har Skellefteå rasat.
Min slutsats blir därför enkelt och logiskt : Skellefteå kommun har för många anställda och kommunen gör dessutom ett dåligt jobb.
Hur är det talesättet lyder? ”Ju fler kockar desto sämre soppa.” Så kommunalrådet Lorents Burman (S) med flera - dags att vakna upp!
Anders Nilsson, Sandfors