Foto: ERIK G SVENSSON.
Jag har under min livstid passerat Skellefteå lasaretts samtliga avdelningar flera gånger. Jag undrar om landstinget har förstått vilken guldgruva de har i sin personal? Allt från ambulanspersonal och vidare genom hela vårdkedjan. Får de det beröm och den lön de verkligen är värda?
På 1980-talet kunde man på vårdcentralerna lista sig hos en speciell läkare, som lärde känna sin patient, så att man varje gång slapp berätta sitt livs historia. Men säg mig den trygghet som varar beständigt
Sedan kom otyget med stafettläkare. Visst finns det en läkare på plats just den veckan, men därefter finns det ingen som tar hand om uppföljningen. Själv har jag många sådana exempel.
Jag tror inte att det är så stor brist på läkare som det påstås. Eftersom det finns stafettläkare att tillgå, måste det vara organisationen som är felaktig. Bemanningsföretag för läkare borde vara förbjudet, då det visat sig att de inte alltid håller måttet.
När det gäller besparingsivern kan man ju undra hur man tänker när ett landsting köper
stödstrumpor för 6 000 kronor per par, vilket efter ett år kostat 465 miljoner kronor, och att man i samma
andetag ska minska på antalet testremsor för diabetiker, som kostar två kronor per styck.
Sverige och Finland har likvärdiga system för sjukvården. Nu har Finland planer på att förändra sitt system och vad vore lämpligare än att Sverige gjorde detsamma. Alla styrande politiker borde åka på studieresa till Norge för att ta del av deras så kallade fastläkarordningen som infördes 2001 och verkar fungera mycket bra.
Vissa verksamheter borde skötas av staten, som exempelvis vård, skola och tågtransporter för att vi ska få ett likvärdigt samhälle.
När det gäller de stora förändringarna för Skellefteå lasarett, vore det väl klokt att man redan nu tillsatte en chef för Skellefteå lasarett, som kan medverka från planeringsstadiet.
Ruth Jönsson, Skellefteå