Arkivbild: TT
Jag blir mycket orolig när jag i Norran, 6 december, läste att Anders Bergström och Maria Marklund inte är oroliga över kvalitén när de ökar antalet barn i förskolegrupperna.
Förskolechefens uttalande om att ”pedagogerna har möblerat om så att alla ska få plats runt bordet” får mig att undra på vilken grund förskolan vilar?
Om principen är ”finns det hjärterum, så finns det stjärterum” har man missat sitt uppdrag. Förskolan ska vara en pedagogisk verksamhet som ska följa skollag och läroplan.
Socialdemokraterna gick till val med löfte om maxtak och partiet sa att med ”stora barngrupper riskerar barnen att inte bli sedda, och att inte få den trygghet och det lärande som de har rätt till.”
Detta är precis vad föräldrarna i Norranartikeln säger, men ingen lyssnar.
Jag tycker att man kan kräva mer av de som fattar beslut för våra barn och deras framtid. Förskolecheferna sitter i en svår sits där de ska företräda barnen och deras miljö. Men de ska även hålla budget, en budget där ”ekonomin utgör gränsen för verksamhetens omfattning”.
Kommunen säger alltså att budgeten går före barnens hälsa. Är det ok? Eller kan man göra något? Självklart kommer det att kosta pengar just nu. Kan vi tjäna igen pengarna i långa loppet?
Om förskolan får bättre förutsättningar, färre barn i grupperna, pedagoger som hinner se och vara nära barnen, väcka barnens nyfikenhet och lust att lära. Om vi höjer kvalitén i skolan, med mindre klasser barn i klasserna, med lärare som får möjlighet att utföra sitt uppdrag.
Då kanske flickorna börjar må bättre och pojkarna lär sig mer. Kan det vara så att med en bra grund kan man som vuxen klara av att hantera stress, psykiska sjukdomar, användning av alkohol och droger etcetera.
Vågar ni beslutsfattare fortsätta chansa? Vågar ni verkligen chansa och är ni verkligen beredda att betala konsekvenserna?
En som bryr sig