Foto: Bildmontage.
Jag har arbetat hela mitt vuxna liv som lärare och trivs bra med det. Visst har en del elevgrupper gått knackigt ibland, men på det stora hela så har det fungerat bra.
Jag har genomgått de utbildningar jag behövt, och använder det jag lärt mig i mitt dagliga arbete. Jag fungerar bra i kontakten med eleverna och kontakterna med vårdnadshavare också.
Det är arbetsro på mina lektioner. Jag individanpassar när det behövs och gör speciallösningar för att till exempel kunna genomföra muntliga prov för elever med läs- och skrivproblematik.
Detta trots att det medför mycket merjobb och gör det riktigt besvärligt för mig i min vardag, men jag gör det för att det gynnar eleverna.
I torsdags kom då beskedet från Skellefteå kommun.
Jag är en av de 60 procent dåliga lärarna på min skola. Tack, Skellefteå.
Gissa om luften går ur en.
Vad händer nu? Ska jag sluta? Sjukskriva mig? Söka nytt jobb? Ja, vad tycker ni i Skellefteå kommun? Är det värt för en som jag att stanna i det yrke jag trivs med?
Problemen med förfarandet för lärarlyftet är många.
Hur ska en rektor, som i mitt fall inte jobbat så länge på min skola, kunna bedöma vilka som är bra lärare?
Nä, det blir som vanligt. De som just nu råkat jobba nära rektor, belönas för det, och de som är bra på att prata för sig belönas för det. Särskilt skickliga lärare? Inte nödvändigtvis.
Resten av lärarkåren deltog i ett miljonlotteri. Jo, med tanke på framtida pensioner och att framtida löneökningar också blir större, så blir det minst så mycket. Lite beroende på ålder naturligtvis.
Ett livsavgörande lotteri för många till och med.
Kriterierna för att överhuvudtaget vara tilltänkt för lärarlyftet var dessutom i mina ögon formulerade så att antingen är alla kvalificerade, eller ingen. Lite beroende på tolkning.
Dålig lärare