Foto: Mhmoud Illean/AP/TT Foto: Mahmoud Illean.
Ibland lovar man för mycket. Jag var övertygad om att min ”slutreplik” till Roger Hammarsten också var mitt sista ord i den här diskussionen, men efter att ha läst hans senaste inlägg, 18 januari,är jag rädd för att ordväxlingen kommer att pågå tills Norran sätter streck.
Det är en svår uppgift, till och med lite pinsam, att föra en diskussion om Israels ockupationspolitik med en person som kallar ockupationen en lögn. Det känns lite som att övertyga någon om att jorden är rund. Jag vill ändå göra ett försök.
Enligt internationell rätt är det fullt legalt att bekämpa en ockupationsmakt. Jag försvarar inte att motståndet också drabbar oskyldiga, men jag ser det heller inte som min uppgift att använda ett begränsat åsiktsutrymme till att relativisera våldet. Om Roger Hammarsten hade bemödat sig att fullt ut följa den diskussion han själv har initierat, det vill säga även på Norrans webbplats, hade han inte behövt beskylla mig för att förespråka terror.
Motståndskampen i våra grannländer under Nazitysklands ockupation tog sig ibland uttryck i terrordåd. Inte sällan ser vi dessa som hjältedåd. Ockupationsmaktens svar var vedergällning i form av kollektiv bestraffning och oproportionerligt dödande.
Samma brutalitet ser vi i den här konflikten. Amnesty har slagit fast att ”utomrättsligt dödande” har förekommit från Israels sida. Om vi eftersträvar fakta bör vi ta dessa rapporter på allvar.
Vi kan inte ändra på historien, men som åskådare till vad som händer idag har vi inte bara möjlighet att påverka, vi har också ett ansvar.
FN har slagit fast att Israels ockupation av Palestina är olaglig och att bosättningspolitiken strider mot internationell rätt. Är det fred vi vill uppnå bör vi stödja FN:s resolutioner på denna punkt.
Sture MarklundSkellefteå