Reportaget om minnesdagen på Sara Lidmans födelsedag på stadsbiblioteket var en fin upplevelse, liksom hela artikelserien i Norran om denna kvinnas kamp mot orättvisor i Norrländska byar och samhällen, men även mot krig och svält i världen.
En lantbrukarfamiljs vardag i Missenträsk bestod av mycket arbete och dikesgrävning för att försöka öka matförråden för både människor och djur.
Sedan kom en klarsynt insändare av Stefan Holmberg, 8 januari,om hotet mot freden. Det är svårt att annat än citera delar av hans skrivelse.
”Sinande och ojämn fördelning av de naturliga förutsättningarna är största hotet mot världsfreden.”
Ibland tar vi vårt relativt fredande hörn av världen för given och tror att vårt välbestånd alltid ska bestå. Men i händelse av avspärrning, med brist på bensin och diesel, skulle snart butikerna hyllor vara lika tomma som hyllorna i det gamla Östeuropa.
På 1960-talet fanns många småbönder kvar i Västerbotten. I dag har vi nästan inga lantbruk kvar. Vem styr detta?
Tack Stefan Holmberg för din insändare. Risken är att krig i framtiden kommer att gälla enbart rent vatten och odlingsbar jord.
Denna naturresurs har vi gott om, men den brukas inte på rätt sätt.
Ricke Ågren, Skellefteå
Tjärdalsår, brev och djurporträtt – Harald Larsen summerar sitt kulturårBerättelser om Sara Lidmans livNu är det Saras tur