Bildmontage. Arkivbild: Scanpix
I en demokratisk folkomröstning segrade ja-sidan med 88 procent. I ett demokratiskt land som Sverige finns ingen lag om att det behövs 50 procents deltagande för att en folkomröstning ska gälla.
Men landstingets maktelit menar att det behövs 50 procents deltagande för att den ska rätta sig efter resultatet. Den sätter sig helt enkelt över demokratins spelregler.
Det självklara är att respektera väljarnas beslut. Alla hade möjligheten att delta i valet. Att räkna alla som inte röstade som nej-röster kan vi känna igen från diktaturer.
I nästa folkomröstning kan det gälla Skellefteå. Blir kravet då 70 procents deltagande? Inser ni faran?
De folkvalda för väljarnas talan. I demokratins anda har möjlighet getts att begära folkomröstning när folket upplever att politikerna inte följer folkets vilja.
En sorts misstroendeförklaring. Doroteaupproret är en sådan missnöjesförklaring mot den förda politiken.
Landstingets maktelit skapar egna regler för att undgå kritiken från väljarna. De går så långt att de åsidosätter demokratin med olika dimridåer.
I kvartersklubben, byaföreningen, kyrkokören eller idrottsföreningen kan alla reglerna. Den som vinner voteringen, om än med en röst, är det detta beslut som gäller. Det kallas demokrati.
Tänk er årsmötet i Skellefteå AIK. På årsmötet deltar kanske 50 personer. Ingen skulle komma på idén att ogiltigförklara omröstningarna då inte 50 procent av medlemmarna var närvarande.
Makthavarnas nonchalans mot valresultatet är inte bara ett stöveltramp på demokratin. Det är också ett stöveltramp på den lilla människan som kämpar för sina mänskliga och demokratiska rättigheter.
Makteliten trampar på den lilla människan och vrider dessutom på fotsulan för att det ska göra extra ont. Den här gången kan det vara ett litet barn som krampar och i sin livlöshet omgående behöver ambulans för att överleva.
Sören Nilsson
Rentjärn