Foto: JESSICA GOW / TT.
Jag kan inte annat än förundras över varför så många svenska barn och ungdomar inte orkar med skolan.
Läxor är ett nödvändigt ont. Gymnasieskolan är frivillig, alltså kan man skolka om man känner för det.
Att ha tre prov under samma vecka uppfattas i stort sett som en personlig kränkning av eleverna.
Samtidigt orkar dessa ungdomar både jobba, utöva idrotter och sova 5-6 timmar per dygn.
Allt färre når målen och ett G i betyget är inte konstigt alls.
Alltför många som börjar på högskolan direkt efter gymnasiet hoppar av på grund av högt studietempo och att man inte behärskar effektiv studieteknik.
Inte ens ungdomar med riktigt höga betyg verkar klara av högskolestudier.
Är inte detta konstigt?
För samtidigt kan vi som arbetar inom gymnasieskolan se att våra asylungdomar tillgodogör sig undervisningen på ett mer effektivt sätt.
De uppnår på kort tid goda studieresultat. De klagar sällan över hög arbetsbelastning och att man måste plugga på fritiden.
Jag antar dessutom, utan att ha belägg för det, att dessa ungdomar har lägre frånvaro än många av sina svenska klasskamrater.
Detta trots att flera av dem har problem med språket. Fast å andra sidan är flera av dem flerspråkiga och kämpar för att bibehålla den färdigheten.
Beror detta bara på att asylungdomarna inte ser skola som en självklarhet? Att få denna möjlighet att gratis studera är ett privilegium för dem.
Medan våra barn ser skola, läxor och krav som en belastning och en inskränkning av friheten.
Vilka av dessa tror ni klarar högskolestudier bättre? Vilka tror ni kommer att ha höga befattningar i vårt samhälle inom tio år?
Vi föräldrar har ett stort ansvar att få våra barn och ungdomar att inse att skolan är deras chans att klara av vuxenlivet, att få ett jobb och försörja sig.
Så sluta ifrågasätta behovet av läxor!
Det är ett bra sätt att förbereda dem för självstudier och eget ansvar.
Gammaldags mamma