”Det spelar ingen roll vad jag gör” säger folk ibland i klimatdiskussionen, med hänvisning till något nytt kolkraftverk i Kina eller en ny oljeledning i Alaska. Men vi har två svenska talesätt som visar på det motsatta: ”Många bäckar små” och ”Göra som Svenssons gör”.
Om jag släcker lamporna efter mig, åker tåg hellre än att flyg, tar en hyrbil eller taxi hellre än att äga en egen bil, så spelar det faktiskt roll eftersom många andra nu börjat göra detsamma. Då kan de små bäckarna tillsammans verkligen göra skillnad.
Det andra talesättet, om att göra som Svenssons, bygger på människans grundläggande önskan att vara som andra. Den som till exempel ser två grannar sätta upp solpaneler på sitt hus blir genast mer benägen att göra detsamma. När några fungerat som goda exempel, kan på så sätt nya och mer hållbara gruppnormer uppstå.
”Varför ska just jag ta ansvar för världens elände?” är en annan fråga som hörs i klimatdiskussionen. Frågeställaren jämför sig gärna med andra som är ännu mindre klimatvänliga.
Slutligen: Politiska lösningar på hög nivå är nödvändiga, men för det krävs det att medborgarna är med på besluten. Ingen politiker vågar lansera kraftfulla åtgärder i klimatkrisen om hen inte tror sig få folkets stöd. Därför behöver vi agera på individnivå och visa att vi bryr oss om klimatet, för att saker och ting ska hända på den högre nivån också.
Ingela Björck