Foto: Martina Holmberg/TT.
Jag har upplevt alkoholism på nära håll och vill sprida kunskap om vad som händer runt en missbrukare. Ofta finns en handfull närstående vars hälsa och välmående undermineras av att präglas av en kaosartad miljö.
En grupp som aldrig kommer till tals utan som är fullständigt bortglömd är just de närstående till missbrukaren/alkoholisten. De präglas av livet i skuggan av alkoholisten, runt vilken allt kretsar. De lär sig tidigt att anpassa sig, inte störa eller vara till besvär.
De lär sig överleva i en kaosartad tillvaro. En tillvaro som skiftar från dag till dag. Där ingen trygghet finns utan bara rädsla och oro för vad som ska hända.
De känner skam och skuld. Ett stort utanförskap och samtidigt en stark lojalitet med familjen. Man vill skydda de sina. Inte avslöja situationen i hemmet. Man biter ihop, sticker huvudet i sanden.
”Det man inte talar om finns inte . Ofta talar inte ens familjemedlemmarna sinsemellan om vad som pågår i familjen. Samtliga håller upp en positiv fasad.
Konsekvenserna är förödande. Vilsenhet och osäkerhet följer i spåren för all framtid. Den psykiska ohälsan är det pris som närstående får betala.
Utan trygghet och med dålig självkänsla och med dåliga vuxna förebilder kastas barnen ut i livet. Ett liv som de inte är rustade för. Det pris som närstående får betala är enormt högt.
Ofta följer långa sjukskrivningar, eget missbruk, psykisk ohälsa och i värsta fall suicid i denna grupp.
Alkoholisten kanske slutligen lyckas ta sig ur sitt missbruk, medan de närstående lever sina liv med bestående men.
Kostnaderna för landsting/samhälle blir stora. Besparingarna skulle göras om resurser tidigt sattes in i denna stora grupp av medberoende/närstående.
All respekt för alkoholisten, som naturligtvis också behöver stöd och hjälp, men glöm inte oss runt omkring.
Glöm inte barnen