USA:s president Donald Trump.
Det pågår ett uppror mot de höga bränslepriserna, personligen tycker jag att kampanjen har ett något enögt perspektiv. Man fokuserar enbart på skatterna, bränslepriset har stigit omkring två kronor sedan årsskiftet. Men den största skulden till prisuppgången har den blonderade åldringen i Vita huset, Donald Trump.
Hans politik med sanktioner riktade mot den stora oljeproducenten Iran har gjort att världsmarknadspriset gått upp kraftigt. Lägg därtill USA:s inblandning i Venezuela, även om det bara indirekt påverkar Europa.
Trump har också vänner inom USA:s oljeindustri, till exempel i Exxon Mobil och Chevron. För dessa innebär ett högre världsmarknadspris givetvis större vinster. Vad beträffar Iran så är säkert Trump utsatt för påtryckningar från Israel att hålla en hårdför linje.
När man ser oljeprisets fluktuationer så kommer marknadsekonomins abstrakta karaktär i dagen. En pumpstation i Saudiarabien slås tillfälligt ut och några tankers får en del diffusa skador, genast så rusar oljepriset. Trots att det i det stora hela är små isolerade händelser. Det råder ingen brist på råolja.
Visst skulle det gå att sänka drivmedelspriserna. En väg vore att revalvera, det vill säga att skriva upp värdet på den svenska kronan kraftigt. En annan väg vore att genomföra ett större skatteuttag på flygbränsle samt på handelsflottornas drivmedel, den så kallade bunkeroljan. Ett drivmedel av låg kvalitet och en stor miljöbov.
Jörgen Brännström, Västra Vallen