Längst inne i den gamla garderoben hänger den tvångströja som förr kallades uppfostran. Det var rödvinsvänstern som såg till att tröjan förpassades till det innersta av klädkammaren.
Med tanke på hur det ser ut i dagens samhälle, är det kanske dags att ta fram och damma av plagget. Saknas uppfostran går det aldrig att nå fram till grundproblemen.
Kvinnorna har redan gjort uppror mot denna brist på dressyr hos befattningshavare med makt, företrädesvis av manligt kön.
Nu är det männens tur att ta tag i saken. Något förslag på vad en sådan kampanj skulle kunna kallas, saknas, men den behöver inte komma från USA och vara varumärkesskyddad.
Ute i den fria naturen utkämpar djur av hankön ständiga strider om honornas uppmärksamhet. Det är inte bekant om en älgtjur kan våldta en ko, eller hålla på och tjafsa med henne.
I stället är det ärlig kamp som gäller mellan två konkurrenter, där segraren får sin lön. Samma beteende gäller i djurvärlden i stort. Men vi människor har utökat sortimentet med en massa avarter som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle.
För att återgå till uppfostran, bygger den på kärlek, omtanke och erfarenhet. Att missunna det uppväxande släktet dessa grundläggande värderingar, och i stället telefonera, gräva i chipspåsar och svepa en öl eller flera, är att svika sina barn.
Uppfostran innehåller inga våldsamheter eller spöslitningar, utan är ett vänligt sätt att introducera det nya släktet och göra dem redo för att möta verkligheten. De blir även medvetna om vad etik och moral betyder, och tänker sig för innan de bryter mot regelverken.
Med ett utvecklat och realistiskt sinnelag, är det svårt att förstå hur män vill plåga och förnedra kvinnor.
För en äldre generation herrar förblir det obegripligt. Att visa damer aktning och respekt borde vara ett naturligt inslag i samvaron, främst därför att det ger så mycket tillbaka.
Yngve Nilsson, Norsjövallen