Festivaler är sommarens höjdpunkter. Musiken som dunkar ända in i hjärtat, följer hela kroppens blodsystem ända ut i fingerspetsarna.
Vi släpper loss och tillåter oss att se världen som god och alla runt om oss som goda. Men den härliga atmosfären i publikhavet är inte en trygg plats för alla där man får lyssna på musik och skratta.
Vissa ser publikhavet som starten på sommarens jaktsäsong. Våldtäkter och sexuella trakasserier.
Alla män är inte våldtäktsmän, men av alla de personer som misstänktes för våldtäkt mot kvinnor förra året var 99 procent män.
Ska vi be våra döttrar att hålla sig nyktra och sova hemma? Självfallet skulle antalet våldtäkter minska, men det är att fokuserar på helt fel saker. Minska inte unga kvinnors frihet utan lär pojkar att kvinnor inte är ett objekt.
Det är inte de små pojkarnas fel utan boven är alla ni som vägrar inse hur sjukt det är att sådana här saker faktiskt anses vara OK.
Jag har inte utsatts för våldtäkt. Däremot finns det en stor grupp äldre män som smyger fram till mig och mina vänner, tryckt sig mot mig bakifrån och hela tiden söker kontakt med oss för att vi är så söta.
Jag blir rädd, tycker det är obehagligt och jag och mina vänner kan inte alls njuta lika mycket av festivalen som vi gjorde innan killarna började tränga sig på.
Jag blir så arg att jag gråter eftersom det är så stört att det är så här. Jag är så fruktansvärt arg och besviken på min grundskola som låter pojkar bete sig som de gör, ropa hora efter tjejer i korridoren, kalla flickan som inte är oskuld för ortens största slampa.
Jag ber inte om mycket, bara om att folk ska sluta dra skämt som förminskar tjejer, för alla småsaker bidrar till att vissa får en skev kvinnosyn, vilket bidrar till att denne kan växa upp till en obehaglig person, som kommer för nära sextonåriga tjejer.
Det här är inget hatbrev till killar. Det är ett brev med kritik till alla med skev kvinnosyn.
16-årig tjej