Foto: Leif Andersson.
”Riddarna av det fria ordet” – som säger sig vara beredda att dö för allas rätt att framföra sina åsikter – har det kämpigt just nu. I Göteborg har nazister tänkt göra just det.
Lagen kanske måste skrivas om, men det hinner inte göras, om det nu ska göras alls.
Vilkas åsikter ska inte vara värda att dö för? Vem är beredd att dö för nazister bara för att bevisa sin egen storslagenhet?
Men jag vill gärna hjälpa dem – både ”riddarna” och nazisterna – ur deras dilemma. Så storslagen är jag:
Några mil norr om Jörn ligger en speciell myr mitt ibland några andra myrar. Ibland har jag hittat hjortron där, ibland inte, trots att jag varit trött, blöt och myggbiten långt innan jag ens kommit fram.
Vid något tillfälle höll jag inte på att ens ta mig därifrån, då dimman suddat ut alla konturer och väderstreck. Jag var instängd och törstig tillsammans med några omogna hjortron och en miljon mygg, som dessutom väntade förstärkning från en annan myr i närheten.
Jag har ett förslag. Låt nazisterna ta på sig sina grova kängor och ta med sig vilka avskyvärda symboler de vill? Ge dem tillstånd att demonstrera hur länge de vill på min myr – men minst en månad under myggens högsäsong!
Men de får räkna med att det inte löns att gå i marschtakt på en surmyr, och det är inte alls säkert att de hittar därifrån.
Västerbottningar är visserligen snälla, men det är inte självklart att de ställer upp på att springa omkring och leta dem.
För mig finns det andra hjortronmyrar i närheten. Lagen behöver inte ens skrivas om. Och polisen i Göteborg verkar ha annat att bekymra sig för.
Jag vägrar leta
Foto: Bildmontage.