Arkivbild: Pär Lindström Foto: Pär Lindström.
Svar på insändare den 12 januari.
Det är för dyrt att parkera på jobbet. Det är inte för nöjes skull som man parkerar sin bil på kommunjobbet. Hur kan det ändå räknas som en beskattningsbar löneförmån?
”Personalparkering ska värderas till det pris som den skatteskyldige skulle ha fått betala på orten om hen själv skaffat sig en parkering”, säger kommunen i insändarsvaret
Va? Hur beräknar man sådant?
Tänk om man kunde komma till exempelvis Piteå, lyfta på hatten och skryta om att man kommer från Skellefteå, en av Sveriges rikaste kommuner som därför har råd att behandla sina anställda anständigt och bjuda på stolparna till alla som inte kan ta sig till jobbet till fots, cykel eller buss.
Men om nu ekonomin få en hjälp på traven tycker jag att beräkningen borde se ut så här: Marknadsvärdet av en parkering utanför centrala Skellefteå värderas till cirka 2 400 kronor per år. Då kan man tycka att 2 400 kronor läggs på årsinkomsten som löneförmån. Innebär att det endast är omkring 32 procent av den summan som ska betalas av arbetaren, alltså cirka 768 kronor.
Det finns säkert många fina svar. Men för kommunanställda handlar det ofta om människor som tar hand om dig, mig och de våra. Tänk att folk med stor kompetens och empati kanske vill sluta på grund av den behandling de får?
Kommunen är vår ”egendom” som vi försörjer via en av Sveriges högre skattesatser. Vi medborgare har redan betalat.
Mikael Öhman, Bureå