Willy Wonka har slagit upp portarna till batterifabriken
Äntligen kunde Willy Wonka slå upp portarna till fabriken i Skellefteå. Lille Kalle, förståndigast av barnen, frågade försynt om elen som fabriken behöver är förnyelsebar. Willy sträckte stolt på sig och sa: ”Käre Kalle. Jag har köpt lokal producerad grönel. Han log mot barnen, tryckte på den gröna knappen och startade fabriken.
Ingenjör Lundmark vid bioenergikombinatet i Hedensbyn hade inte tidigare erfarit brist på grönel. Förtvivlad ringde han dammluckschef Marklund i Rebnis och sa: ”Nu har Wonka starta fabriken. Vi har snart slut grönel. He upp dammluckan.” Marklund måste dock ha koll på nivån i vattenmagasinet. De båda kom fram till att bristen måste lösas genom elhandel på kraftbörsen.
Så försvann 50-80 megawatt el i fabriken och från utbudet av grönel. Ställverkschefer längs de långa elsladdarna söderut fick i tur och ordning kriga på kraftbörsen om den grönel som fanns kvar. I Lund fick man dock köpa ”fulel” från kontinenten. Denna dag fick Helmut Grosskessel vid Gelsenkirchen Kraftwerk Scholven sticka fyr i den sämsta kolbrasan för att täcka elbristen. Den grönel som Wonka betalat överpris för visade sig ha en rätt ful avigsida.
Minskad export eller ökad import leder till att motsvarande el måste produceras med brunkol i Tyskland, som under 2018 i snitt producerade 17 000 megawatt el på detta sätt. Grönel kan endast produceras och ökad produktion av grönel, eller sparad el, minskar alltid den sämsta elproduktionen i elnätet (marginalel).
Elbilar sägs vara framtiden för de har ju inga avgasrör, men i kondenselkraftverk blir det marginalel av knappt en tredjedel av kolets energiinnehåll. Ur feta skorstenar väller växthusgaserna fram.
Willy Wonkas goda humör och tillförsikt kom av sig då han till slut begrep hur elkraftsamarbetet i EU fungerar. Så länge marginalelen i elnätet är brunkolskondens så är de faktiska utsläppen av koldioxid från en elbil rejält höga.
2018 ökade den globala elförbrukningen mer än utbyggnaden av fossilfri elproduktion. Kol stod för den enskilt största ökningen. Det går alltså åt fel håll. Elektrifieringen går uppenbarligen för fort i förhållande till omställningen av energisystemen.
Inkompetens, protektionism och miljöpopulistisk signalpolitik försvårar arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser. Användningen av fossila bränslen måste minskas med början där utbytet är sämst och utsläppen är högst. Parisavtalet innebär faktiskt att vi kommer att flytta en hel del av våra utsläpp till andra länder.
Allvarligast är dock att vi inte har ett uthålligt förhållningssätt till våra begränsade naturtillgångar. Det gäller såväl fossila bränslen som de sällsynta jordartsmetaller om behövs för ett bilbatteri. Lättköpta röster från vanligt folk ger inte våra politiker rätten att stjäla resurser från kommande generationer och beröva dem möjligheterna till ett liv i symbios med naturen.
Per Lysedal