Kalvträskborna vill återvinna på hemmaplan. Arkivbild: Frida Öhman Foto: Frida Öhman.
Vi som bor i Kalvträsk, i kommunens yttersta utkant, har länge kämpat för vår rätt att återvinna returförpackningar.
År 2014 återupptogs kampen, men hittills utan gehör. Att ha en rullande återvinning likt Norsjö kommun har kan knappast vara en kostnadsfråga, och det är därför kommunen gömmer sig bakom något som den tycker är en principfråga.
Kommunen anser därför att vi ska köra fem mil enkel väg till Burträsk med våra förpackningar och tidningspapper för vi måste ta oss hem också.
Vi driver egen affär så någon anledning att åka till Burträsk och handla har vi inte. Dessutom anser kommunen att vi ska skicka kassar, lådor med någon snäll bybo ”som liks ska dit.”
Så fungerar det inte. Vi tror inte att stadsbor ber sina vänner att återvinna åt dem heller. Dessutom pratas det om miljöaspekter och detta är i högsta grad en sådan.
Kalvträsk är en by som satsat mycket på turism, har egen affär och ordnat med egen bensinstation.
Många som bor i våra uthyrningsstugor frågar efter var vi har vår återvinningsstation.
Det har gjorts flera försök att få till en lösning med Norsjö kommun men utan resultat. Norsjö har en rullande station som finns i Hemmingen vissa tider cirka tio kilometer från Kalvträsk. Vi menar att när man flyttar denna anläggning från Hemmingen och exempelvis till Risliden så kunde man köra förbi Kalvträsk, som ligger fem kilometer från den tänkta vägen till Risliden.
Nu har vi tagit upp om kampen igen, med samma avslag som tidigare. Kommunen är rädd för att tvingas ta hand om återvinning för alla medborgare och nekar därför.
Vi menar kommunen borde kunna erbjuda en lösning. Det är vi kämpande landsbygdsbor värda.
Nu har experterna även upptäckt att mycket plast idag eldas upp och försämrar vår miljö. Tänka sig.
Beror detta på att svenskarnas förstånd drastiskt har försämrats eller kan det möjligen bero på något annat?
Helena Liljedahl och Claes-Olav Boman, Kalvträsk