Det är dags för privatägda seniorboenden i Skellefteå. Det finns ett påståendet om att samtliga äldre vill bo kvar i hemmet så länge som möjligt. Det spelar ingen roll vad man har för hälsa, rörelseförmåga eller sociala kontakter oavsett är det befängt. Har någon undersökt hur vi egentligen vill ha det?
De som söker till ett kommunalt serviceboende kan få svaret att man först ska utnyttjat hemtjänsten maximalt. Vid det här laget kan det egna kapitalet vara slut. Man kan också känna att orken, livslusten och aptiten börjar ta slut. Man känner sig värdelös och utlämnad. Detta trots det stora antalet duktiga vårdare från hemtjänsten. –Men man kan inte räkna dem alla.
Vi behöver seniorboenden, de behöver inte vara lyxiga, stora, eller innehålla flera olika utbud. Men det finns en del ideala fördelar med privatägda seniorboenden:
1. Vi bestämmer själva var vi vill bo, medbestämmande i alla sammanhang.
2. Bra kök och gemensam matsal ger hemtrevnad och man får slippa plastmatlådorna.
3. Begränsad personal är bra för vårdtagaren, det borde även vara det för den som planerar insatserna.
4. För anhöriga är det stor lättnad att se en nöjd, (mat)glad närstående, som gör så att man slipper det dåliga samvetet.
5. Ett privat seniorboende tillåter ett värdigt avslut för två som kämpat ihop länge, likaväl som det passar alla som lider av ensamhet.
Varför anses det som olämpligt eller rent av fult med privata vårdåtaganden och finns det ett vinstintresse?
Beräkna kostnaderna på ett lagom stort boende, kanske med bostadstillägg och tänk medmänskligt.– Observera att gammal inte betyder att man är imbecill eller okänslig.
Tankemödrarna