Arkivbild: Anders Ahlgren/TT.
Jag har tidigare jobbat i den ideella sektorn, den icke vinstdrivande, inte momslyftande, inte förlustavdragande. Den sektor som är beroende av medlemsstöd, kommunalt bidrag och en massa gratis arbete bland medlemmar på kvällar och helger.
Att komma ut på internet är idag viktigt även för många små föreningar, med bankkonto, bokföring, medlemsutskick, uppdatering av hemsida och eventuella inköp. Tidigare jämställdes denna verksamhet med privatpersoner då verksamheten inte är affärsdrivande och eventuellt överskott något år balanseras i ny räkning för kommande förlustår eller förbättrad verksamhet.
Min förening betalade precis som en enskild abonnent 374 kronor per månad med telefon för 100 Mbit/s för något år sedan. Det gör en årskostnad på 4 488 kronor vilket kan tyckas vara helt okej för en ideell förening.
När jag efter nästan ett års frånvaro besökte min förening på nytt fick jag veta att min förening idag klassas som affärsdrivande företag och betalar 1 744 kronor per månad vilket blir cirka 20 928 kronor per år. Momsen får man så klart inte lyfta.
Ett tips som de fick av en bredbandsleverantör var att någon av medlemmarna skulle teckna ett privatabonnemang, men vad händer då om den medlemmen flyttar eller slutar? Ska vi behöva ljuga?
Att kolla vilka föreningar som verkligen är ideella är det bara att kolla organisationsnummer så det ska inte vara så svårt, inte ens för en leverantör av bredband.
Min fråga till operatörer i Skellefteå är om ni tycker att denna prissättning är moraliskt riktig? Handlar det bara om att tjäna pengar på fattiga bidragsberoende ideella föreningar?
Skulle det finnas en leverantör som vägrar att ingå i denna kartelliknande prissättning av föreningar, så har ni guldläge att få många nya kunder.
Fiber
Foto: Anders Ahlgren/TT.