Foto: Fredrik Sandberg/TT Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Vår konstitutionella monarki som statsskick, där tronföljden ärvs, kan härledas till kung Gustav Vasa. Det var under hans tid som det slogs fast att rätten till kungakronan, dess privilegier och maktutövande skulle gå i arv. Frågan är om inte monarkin har blivit föråldrad.
Carl XVI Gustav har inte någon formell beslutande makt, men ska företräda Sverige i egenskap av statschef. Regeringsformen säger: ”All makt i Sverige utgår från folket.”
Eftersom vi har ett proportionellt valsystem utövar politikerna makt baserat på utfallet av riksdagsvalet. Om politiker varit än mer lyhörda gentemot sina väljare, så hade kanske situationen sett helt annorlunda ut beträffande monarkins vara eller icke vara.
Enligt min uppfattning så ter det sig oerhört märkligt att vi väljer våra representanter bortsett från statschef eftersom denne blir tillsatt genom arv. Är det verkligen förenligt med regeringsformen? I den regeringsformen kan man läsa följande: ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
Är det verkligen av respekt för kungen och hans familj, att frånta honom möjligheten till ett vanligt liv? I egenskap av rollen som statschef ingår även åtalsimmunitet. Råder då likhet inför lagen?
Min personliga uppfattning är att kungen verkar ha blivit bekväm med att åtnjuta de fördelar som det innebär att vara statschef. Samma sak verkar gälla riksdagsledamöterna och deras ovilja att föra upp frågan om vilket statsskick som Sverige ska ha i framtiden.
Om det en dag blir aktuell med att avskaffa monarki kommer vi att behöva ha ett offentligt samtal om spelreglerna för vårt styrelseskick. Vilket är något som kan ta oerhört lång tid att utreda och komma överens om. Jag är av den bestämda uppfattningen att detta är en av orsakerna till att politikerna inte visar något intresse frågan om Sveriges statsskick.
Christoffer Lindvall, Skelleftehamn