Arkivbild: Thea Holmqvist
Mikael Bengtssons ledare i Norran den 26 september handlar om Västerbottensteatern
Nej, nej, nej! Det är ingenting ruttet på Västerbottensteatern. Jag hittar två kardinalfel i Bengtssons sågning av teaterdirektörens göranden och låtande.
Först: Oavsett vem som betalar så är konsten fri, det vill säga man ska inte behöva stå till svars inför politikerna för vare sig bra eller dåliga föreställningar eller hur den konstnärliga processen ser ut. Lika lite som privata sponsorer skall lägga sig i det konstnärliga innehållet så ska politikerna hålla tassarna borta.
Politikernas ansvar slutar vid beslutet om hur mycket eller liten kulturbudget man kan tänka sig. Börjar man peta på den konstnärliga processen är vi illa ute.
Sedan: Det är inte första gången i världshistorien man lägger ned en föreställning. Generellt sett finns det många produkter som aldrig får se dagens ljus.
Nyutveckling är riskabelt och det finns många bilmodeller som skrotats innan tillverkning, dataprogram som kostat massor med pengar men aldrig kommit till användning och hur många målare har inte skurit sönder duken på en nästan färdig tavla i frustration över att den inte blev som tänkt? I det konstnärliga arbetet ligger även att kunna refusera när det behövs.
Nej, affären med just detta teaterstycke tyder inte alls på att Västerbottensteatern ruttnar. Snarare tvärt om. Man vågar och vågar misslyckas vilket inom alla konstarter är lika viktigt som att lyckas även om det svider och naturligtvis blir ett antal inblandade parter upprörda och ledsna men det tillhör yrket. Konstnärer är fighters, de kommer tillbaka och då ännu bättre.
Mats Åkerström, Skelleftehamn
Svar direkt:
Oavsett om någonting är ruttet på Västerbottensteatern eller inte så är jag är fullt medveten om att teatrar ibland tvingas lägga ner föreställningar, att tonsättare bränner sina partitur och att konstnärer skär sönder sina dukar.
Men det är inte det som det handlar om.
Min poäng är att om man handskas med offentliga pengar så måste man vara transparent och öppen.
Fransesca Quartey lägga ner hur många föreställningar hon vill bara hon går ut och berättar varför.
Det är det min kritik handlar om, ingenting annat.
Mikael Bengtsson, politisk redaktör på Norran