Foto: Maria Wallin.
Paneldebatten på Anderstorpsaulan om Kulturskolans framtid lämnade en mycket bitter eftersmak. Jag hade hoppas att kommunens företrädare skulle komma till debatten för att lyssna på medborgarnas oro och frågor, och ta till sig detta.
Istället fick vi förberedd politisk retorik och arrogans. Att framställa elever som lär sig spela instrument som de priviligierade och hävda att man nu rättar till denna orättvisa genom att ”ge alla elever chansen” är en haktappande historieomskrivning.
Sanningen är snarare kommunen sakta monterat ned musikverksamheten genom att inte skjuta till nya resurser när uppdraget gick från Musik- till Kulturskola, att man konsekvent inte ersatt nya lärare när de gamla gått i pension och att man infört avgifter för alla elever som vill spela instrument.
Det är klart att siffrorna går ner då. Att sedan använda dessa siffror som ett bevis på att det är några få som förvägrar alla andra barn rätten till kultur är snudd på ohederligt.
Säg istället som det är: Att ni tycker det är bättre med konsumtions-kultur än att barn ska lära sig spela instrument, och att musik och annan kultur får bli ett trevligt strössel på de ”riktiga och viktiga” ämnena.
Men att som verksamhetschefen vid skolkontoret hävda att denna omläggning kommer att göra att fler spelar instrument, är lika sant som att man blir hockeyspelare genom att se matcher på tv.
Att varken Fredrik Stenberg eller Janne Söderström kunde ge några besked på hur denna omläggning skulle se ut, varken vad det gäller undervisningen, ytterområdena, lärarsituationen utan bara beslutet tagits, att det faktiskt är fem månader kvar till augusti samt att vi föräldrar inte ska oroa oss för att det ”finns så mycket kreativa människor inom kommunen” känns inte lugnande.
Men framför allt så framfördes det med en attityd som gjorde mig riktigt ledsen.
Ni som inte var där kan se debatten på: http://norran.se/norran-tv.
Roger Wikström, Skellefteå