Jag är inte rasist, säger någon, och sedan kommer det något rasistiskt.
Känner ni igen er? V hör det runt fikabordet på arbetet eller ute på stan eller löser det i insändare. Vi provar överföra detta resonemang på ett par andra områden.
”Jag är inte miljöförstörare, men en soppåse som kastas i naturen då och då tycker jag är okej” eller varför inte ”Jag är inte kvinnomisshandlare, men en hurring då och då far de väl bara väl av.”
Så snart vi pratar om en grupp människor som en homogen grupp och skuldbelägger alla för något brott som någon i den gruppen utfört ägnar vi oss åt rasism.
Om vi till exempel läser om en muslim som misshandlat sin fru, så är det en idiot, inte ”jävla muslimer”. Skulle vi till exempel, om en flera generationers svensk man misshandlat sin fru säga ”jävla kristna män”, nej vi skulle, med rätta, kalla honom för idiot.
Vi svenskar är ett väldigt heterogent folk, vi röstar på olika partier, vi är allt från icketroende till djupt troende, vi är skåningar och samer, vi är storstadsbor och landsbygdsbor, med mycket mera. Övriga befolkningsgrupper i världen är precis som oss - väldigt olika trots att de kommer från samma område.
Hur ska vi då komma åt den cancersvulst som rasismen är och som breder ut sig runt om i Sverige?
Mitt förslag är, och det är en utmaning till Norran, att införa en antirasistisk sida en dag i veckan där läsare och journalister får ta upp rasistiska företeelser i vår omgivning.
Sprid sedan detta till övriga lokaltidningar i vårt avlånga land så kanske vi så sakta kan börja rulla tillbaka detta otyg.
Antirasist