Bibeln säger sitt.
Jan Lundberg skriver i sin insändare torsdag den 1 augusti att det är dags att skrota uttrycket ”vila i frid.” På ett sätt kan jag hålla med eftersom att i samband med begravningar sägs det till den döde att hen ”har lämnat oss och flyttat till sitt himmelska hem” i våra kyrkor.
Emellertid finner jag vid min bibelläsning att ”vila i frid” beskriver ett tillstånd som är förenligt med Bibelns lära om vad som händer i samband med att en människa dör, men jag kan inte finna att det vanliga påståendet om omedelbar himmelsfärd vid dödsögonblicket är något som Bibeln lär.
Flera bibelöversättningar har tolkningar av de hebreiska och grekiska orden för ande och själ, som skapar förvirring kring frågorna om liv och död. Med en tolkning som bland annat utgår från sammanhanget och inte från översättarnas preferenser i viss riktning, blir det helt klart att med ande avses livsande och med själ menar man en levande varelse, liv, en person eller en människa.
Lundbergs föreställning om en andekropp kan man inte läsa om i Bibeln. Himmelsfärden blir också enligt Bibeln en verklighet först i samband med Jesu återkomst och de rättfärdigas uppståndelse.
Torbjörn Göransson