Tänk dig att du är blind eller har kraftigt begränsad syn. Det mesta fungerar okej, men när du ska ut för att träffa vänner, motionera eller gå på någon fritids- eller kulturaktivitet uppstår problem. Hur tar du dig från punkt A till punkt B?
Färdtjänst tänker du – javisst, men om du samtidigt vill röra på dig och vara aktiv är det inget bra alternativ. Synen kan försämras, men dina behov av att leva ett aktivt och självständigt liv minskar inte för det. Finns inte ledsagarservice i din kommun måste du troligen avstå och tacka nej till det du vill göra tillsammans med vänner och bekanta.
Västerbottens kommuner ser olika på behovet av denna service och har därför varierande regelverk. Vissa kommuner tillhandahåller kostnadsfri ledsagarservice enligt LSS, andra försöker lösa behovet via socialtjänstlagen där hemtjänstpersonal ansvarar för insatsen vilket innebär en kostnad för berörd person. Det finns också kommuner som varken beviljar ledsagning via LSS eller socialtjänstlagen. De tycker tydligen att om man förlorar synen, ja då kan man gott sitta hemma, det duger åt dem.
Behovet att få röra på sig är en grundläggande mänsklig rättighet enligt internationella deklarationer och som beaktas inom exempelvis den svenska kriminalvården, men den gäller inte oss. Studier som gjorts och görs visar på hög grad av både fysisk och psykisk ohälsa bland blinda och personer med uttalad synnedsättning. Vi ska i likhet med övriga medborgare kunna lita till att insatser tryggas så att vi kan vara aktiva och delta i samhället på lika villkor som övriga medborgare.
Monica Svedesjö, Skellefteå