Foto: FREDRIK SANDBERG / TT.
Jag blev både arg och ledsen när jag i Norran läste hur socialnämnden behandlar äldre och sjuka genom att vilja stänga två vårdavdelningar (28 platser) på Klockarhöjdens äldreboende.
Jag ser att äldre bara betraktas som en kostnad.
Vad är det för kostnader som skenat iväg? Vi äldre betraktas som en kostnadskrävande belastning för samhället vilket orsakat politikers och tjänstemäns negativa särbehandling av oss äldre.
Jag ser att sympati och empati för de äldre saknas.
De som inte vill flytta från Klockarhöjden ska nu erbjudas hemtjänst. Äldre söker trygghet genom kontinuitet, men i detta fall blir det raka motsatsen.
Jag inser att mot bristande kunskap slåss man förgäves.
Därför borde politiker och tjänstemän utbildas i kunskap om åldrandet. Då skapas kanske mer förståelse för den oro och otrygghet många äldre upplever när de tappar fotfästet i tillvaron.
Jag drömmer om det ideala samhället.
I den äldrevänliga kommunen ska vi äldre ha full frihet att välja mellan att bo hemma eller på ett äldreboende, när vi inte klarar oss själva. I dag har vi ett förmyndarsamhälle med ett alternativ som innebär tvångsvård i hemmet.
Till sist vill jag ge en stor eloge till pensionärsorganisationerna som sparkat mot förslaget på minskning av antalet äldreboendeplatser. Ni fick de politiska partierna att göra om, och att göra rätt.
Tage Ljungholm, Skellefteå