I morgon är det dags för första maj-talen och demonstrationer där välbärgade (S)-företrädare talar om att partiets politik gynnar de svagaste i samhället. Ord och handling hänger inte ihop. Istället höjs skatter som främst slår mot folk med normala inkomster, medan de rika med stora lån fortsätter att subventioneras genom ränteavdragen som kostar statskassan 20 miljarder kronor per år och till 80 procent går till de rikaste.
Hur kan socialdemokrater med gott samvete och bevarad trovärdighet acceptera detta?
Man höjer gladeligen bränsle- och fordonsskatten på bilar, så att bilägande och att köra bil blir så dyrt att det börjar bli en klassfråga. Höjningarna slår dessutom hårdast i glesbygd där folk inte har så höga inkomster och alternativ till bilen saknas.
Varför ändrar man inte den djupt orättvisa fastighetsbeskattningen där en vanlig villa beskattas lika mycket som en 25-miljonersvilla i Danderyd? Den som har råd med ett hus för 25 miljoner kronor har också råd att betala högre fastighetsskatt. Men detta vill/vågar inte Socialdemokraterna eftersom majoriteten av väljarna bor i storstadsregionerna.
Var det inte Olof Palme som sade att ”politik är att vilja”?
Problemet med pensionssystemet blir alltmer uppenbart, men trots detta vågar/vill inte partiet driva på för att ändra systemet och höja pensionerna till en nivå där man kan klara sig utan bidrag.
När ska även inbitna S-sympatisörer vakna och inse att partiet utvecklats till ett toppstyrt, elitistiskt parti som inte längre förstår vanliga människors villkor?
Det håller inte längre att bara skylla på den förra regeringens skattesänkningar. Socialdemokraterna i Västerbotten har i årtionden skurit ner och försämrat sjukvården, trots flera skattehöjningar genom åren.
För mig är det en gåta hur så många ändå röstar på detta parti och troget lyssnar på partiföreträdarnas osanningar på första maj.
Roger Hammarsten, Ursviken