Foto: Johan Nilsson/TT.
Talade för en tid sedan med en före detta kriminalkommissarien från Stockholm i telefon. Vi kom givetvis att diskutera skjutningarna och gängkriminaliteten.
”Vi bör ju komma ihåg att det numera är öppna gränser och broförbindelse mot kontinenten”, sade han.
”Självfallet får vi då också känna av de negativa konsekvenserna,till exempel alla gamla vapen från krigen i forna Jugoslavien som smugglas in.”
Vi var dock överens om att Sverige i det stora hela är ett tämligen tryggt land att bo i. Det riktigt grova våldet är begränsat.
Låt oss gå tillbaka i tiden som jämförelse.
Staden Oran i Algeriet en februarimorgon 1962, de sista månaderna av det franska styret. Den franska bildtidningen Paris Match fotograf och reporter fångar i en bildserie det senaste mordet av OAS,en hemlig sammanslutning som bestod av de mest extrema kolonisterna och militärerna.
En muslim ligger död i en blodpöl på trottoaren.
Man har inte ens brytt sig om att täcka över kroppen, inga som helst avspärrningar finns.
En bit längre bort står en man på vakt, från kravallpolisen, Mobilgardet, en motoriserad enhet. Hårdföra män som ibland brukade kasta tillbaka gatstenar mot demonstranterna. Det är inget skarpt läge just nu, han röker en cigarrett, hans MAT49 k-pist hänger med uppfällt magasin över axeln.
Han väntar på de som ska komma och ta hand om kroppen.
Tidningens reporter gör en intressant reflektion när han jäktade människor,även skolbarn, passera förbi.
De flesta tar ingen som helst notis om kroppen på trottoaren.
Det har varit så mycket våld och död i Algeriet under lång tid så det har helt enkelt blivit en del av vardagen, konstaterar han.
Jörgen Brännström, Västra Vallen