Foto: Bildmontage.
Författaren och debattören Lars Wilderäng ifrågasätter det kloka politikernas önskan om befolkningsökning i Sverige i en krönika Göteborgs Posten den 11 december.
Lars Wilderäng konstaterar att trots att befolkningstillväxt leder till enormt miljöslitage i form av importbehov av mat och energiåtgång vintertid, hyllas den i stat och kommun.
Tesen är att fler individer innebär högre BNP men Wilderäng pekar på att Sverige halkar efter övriga Europa. Svensk BNP per capita ökar för långsamt för att alla ska få det bättre.
Sverige har levt på gamla tillgångar i form av infrastruktur och samhällsservice, men när befolkningen ökar snabbt är detta inte tillräckligt. Allt i samhället måste byggas ut och blir i realiteten mycket dyrt.
Sedan nuvarande regering tog över efter Alliansregeringen, har befolkningen ökat med 3,7 procent . Inom vården minskade antalet vårdplatser mellan 2015-16 inom specialistvård med 3,3 procent, trots stigande befolkning med ökat vårdbehov.
Wilderäng menar att när nu Sverige ökar befolkningen blir det en ekonomisk och miljömässig förlust för samhället. Det kan dock anses vara moraliskt rätt, men ska inte bortförklaras med behov av vårdanställda eller raketforskare, för det är inte korrekt analys.
Lars Wilderäng menar att det är viktigt att Sverige nu satsar på kvalificerade arbeten med hög förädlingsgrad. Om vi istället inför många så kallade enkla jobb eller låglönejobb, minskar vi ytterligare BNP per capita relativt andra nationer och stora grupper kommer att få det sämre.
Jag instämmer i Wilderängs slutsats att det mest skonsamma för miljön och det mest ekonomiska vore att betala folk, inklusive svenska pensionärer, att flytta till Medelhavsländerna inom EU.
Då kommer vi ifrån att lägga stora pengar på utbyggnad av infrastruktur och samhällsservice i ett av världens dyraste länder på samma breddgrader som Sibirien.
Maria Nilsson, Umeå