Jag tycker det är beklämmande att se dessa balkongrenoveringar som onödigtvis lett till nedsågning och utbyte till moderna glaskuvöser i magnumformat, på klassiska flerfamiljshus från folkhemstiden, före efter och runt 1950-talsstrecket.
Skräckexemplen breder ut sig, orkestrerade av bostadsföreningar och företagsintressen. Att renovera i tidstypisk och karaktärsmässig anda är inget problem med dagens teknik att åstadkomma. Habegäret har fått hybris. Halleluja!
På exempelvis Strandvägen, Norrbölegatan, Oskarsvägen finns enligt mig talande estetiska katastrofer. Jag misstänker att kommunens handläggare helt sonika rundat Skellefteå museums inflytande, genom att inte ens tillfrågat dem. En handling som ser ut som en tanke och måhända bryter mot något det också.
Museets något underdåniga, svaga roll, gentemot den beslutande makten, ger inte alltid skydd från att oåterkalleligen förstöra tidstypiska karaktärsfulla hus och föreningsstyrelserna vågar ofta inte uttala sig i media, samt 2/3-dels majoritet räcker, där många röstande nickar ja, utan att ha ett fullödigt underlag för alla aspekter på balkongprojekt.
Bygg gärna nytt på lämpliga ställen, men rör inte våra vackra kvarter med tidstypiska hus. Balkongstilen är det som mest påverkar intrycket av husen. Att plocka ut något enstaka hus och göra om alla andra är tragiskt.
Kommunens tidigare sävlighet har bytts mot en sällan skådad iver att skapa mer flexibelt svängrum på byggsidan och med strandskydd, vilket länsstyrelsen stoppar det ena efter det andra. Då vill man skriva om lagarna
Hyresnämnden och hovrätten kan stoppa onödiga och överdådiga balkongbyggen och mark - och miljödomstolen stoppa orättvisa kostnadspålagor, men de kritiska har oftast inte kunskapen eller modet för att hävda sina ståndpunkter och då går det som det går.
Konstateraren