När jag var 13 år drabbades jag av anorexia, en ätstörning som sedan dess präglar min tillvaro i högre eller mindre grad. Att jag som vuxen fortfarande brottas med demonerna får mig ibland att tappa modet.
Jag skriver nu en vädjan till alla er som gång på gång hindrar andra att leva i frihet från tankar på det som äts, ni som innan ni tar en kaka kommenterar energiinnehåll eller skrattande påpekar att ni ”faktiskt har cyklat till jobbet”. Att kommentarerna ni fäller bara är något som man förväntas säga för att få äta, må så vara. För er kanske det inte står för något annat, men vi är många som inte kan hantera detta så enkelt.
För mig kan kommentaren innebära att jag låter bli att ta den där kakan eller att jag avstår smör på mackan. Innan jag satte mig kan jag ha bestämt mig för att ta av fikat, men så fälls kommentarer och rullgardinen dras ner. Det kan låta konstigt, men då gör jag det lätt för mig och avstår. Kampen är förlorad. Inom mig växer besvikelsen över att människor är så otänkta, för jag tror inte en sekund att de gör det för att lägga sten på börda för oss som kämpar med sin relation till mat och ätande.
Är du förälder vill jag ge dig rådet att helt avstå från att kommentera mat och ätande på ett sätt som för tankarna till energiinnehåll eller att förtjäna det du äter. Det är ett förödande och destruktivt sätt att förhålla sig till det vi alla måste göra för att överleva, nämligen äta. Vill du att ditt barn ska få ett sunt förhållande till mat måste du vara en förebild som visar vägen dit.
Att hela tiden koppla det vi stoppar i munnen till nyttigt eller onyttigt, kolhydratrikt eller inte och att det är något vi måste förtjäna genom aktivitet eller åtminstone utföra aktivitet efteråt är inget annat än fruktansvärt. Vi kan hjälpa varandra genom att uppmärksamma hur gott det ser ut, hur underbart det doftar eller smakar. Helt enkelt njuta av det som bjuds.
Om ni visste hur mycket det skulle betyda för oss som så gärna vill kunna göra det, bara njuta. Jag rekommenderar varmt boken ”Ät din jävel” av Malin Haawind. Den är både tankeväckande och viktig för att sätta ljuset på vårt, ibland komplicerade, förhållande till det vi stoppar i munnen.
En bland många