Foto: U.S. Department of Energy/Handout.
I juli i år röstade Sverige och 121 andra länder i FN för en konvention mot kärnvapen. Den 20 september kan undertecknandet starta och vår utrikesminister Margot Wallström vill underteckna. Hennes inställning trodde jag i min enfald att de flesta svenskar stödde.
Men nu kommer det protester. Konventionen mot kärnvapen går stick i stäv mot Natos vilja. USA och flera andra Nato-länder har, enligt Dagens Nyheter, påpekat att vårt samarbete med Nato försvåras om vi ställer oss bakom ett förbud mot kärnvapen. Industrisamarbete och vapenexport hotas. Ett framtida svenskt medlemskap blir omöjligt.
Alliansen reagerar häftigt och kräver att förslaget kastas i papperskorgen. Försvarsministern kräver att inget får göras som hotar vårt militära samarbete med Nato.
Valet står mellan två alternativ:
n Att stödja FN i arbetet för fred.
n En anpassning till världens starkaste militärallians.
Varför är detta till synes enkla val så svårt? De flesta svenskar måste väl gilla FN:s strävan mot fred och att få bort vapen som hotar hela mänsklighetens existens? Är det vapenindustrin och vapenexporten som är så viktig?
Bertil Wallgren, Floby