Om Evert Taube levt idag tror jag att han i måndags hade följt oss i nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken till Stockholm för att träffa Sveriges miljöminister, kanske med en nyskriven sång i bagaget.
Evert Taube hade djupa rötter vid Bottenviken: Pappa Gunnar föddes 1853 i Ratan, farfar Otto kom från Råneå och farmor Fredrika från Skellefteå.
Att Evert Taube inte tvekade ta sin strid för naturen, det blev tydligt inte minst under kampen för att bevara Vindelälven.
En av våra allra mest älskade visor är Änglamark. Den strof som lyder ”Låt sista älven som brusar i vår natur brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!” Den lär Evert ha skrivit just med tanke på Vindelälven.
Exploatering av naturen har alltid följt i människans spår, men i takt med att billig fossil energi möjliggjorde industrialiseringen, befolkningen började växa och det globala konsumtionssamhället sprängde alla gränser, har förbrukning av naturresurser skenat. Arbetet för att avstyra de värsta miljöbrotten har aldrig varit så omfattande som idag, och aldrig så helt avgörande för framtiden.
Everts och andras kamp för Vindelälven gav frukt, och vi kan idag tacka dem för att älven alltjämt forsar fri.
Den svenska regeringen beslutade 1970 att Vindelälven skulle förbli outbyggd. 1993 utnämndes den, tillsammans med älvarna i Torneå, Kalix och Piteå, till skyddade nationalälvar.
Är vår nuvarande regering lika klarsynt, fråga vi i Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken. Har miljöminister Karolina Skog det mod som krävs för att klarna strupen och uttala en vilja att Bottenviken ska vara fri från kärnkraft?
I Änglamark återfinner man som bekant även textraden ”låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm, låt fiskar simma kring bryggor och stenar.” Om Evert Taube levt idag, hade han då dedikerat den strofen till kampen för ett levande och kärnkraftsfritt Bottenviken?
Elisabeth Holmström, Robertsfors