I tv-programmet Agenda talade en psykolog om psykisk ohälsa bland äldre.
Det är tragiskt att höra, att en äldre människa dagligen tar sitt liv på grund av att de mår dåligt. I en intervju med en äldre man, uttryckte han sin sorg över att inte kunna gå till graven, att sitta ensam och titta på tv, laga sin mat, städa och att bädda sin säng.
Är det meningen att livet ska sluta så? Vad är det i samhället som går åt fel håll?
Vi äldre har väl, generellt sett, ganska bra förutsättningar att kunna leva en någorlunda värdig ålderdom ekonomiskt sett, men vi tycker inte att samhällsplanerarna tagit tillräckligt hänsyn till äldre människor behov.
Jag är själv med i en grupp äldre som träffas en gång i veckan, för att bland annat diskutera äldres situation, men inte bara den, utan även samhällsfrågor i stort och smått. Det kan hända inte ger så mycket utåt sett, men den sociala gemenskapen betyder desto mer.
Kommunernas ekonomi är för det mesta ansträngd, men ska de äldre betala priset med sin hälsa och sitt liv för att samhället inte ser vilka behov de äldre har.
Att äldrevården förändrats genom åren är väl helt uppenbart, men den har ändå gått åt fel håll trots stigande levnadsstandard. Äldreorganisationerna PRO och SPF ligger på så gott de kan, både på riksdagspartierna och kommunerna.
De äldre är inte prio ett för makthavarna så därför får nog den äldre generationen fortsätta leva på hoppet om förändringar.
Sture Grundberg, Malå