Det är intressant att läsa Mikael Bromans svar på en anhörigs fråga angående utebliven sjukpenning i Norran den 19 december.
Broman är tydlig med att redogöra för hur handläggningen går till och att hanteringen av ärenden har sin grund i de lagar och regler som bestämts av regering och riksdag, vilket förvisso är sant.
Lika sant är det att Broman gömmer sig bakom klassisk auktoritetsargumentation istället för att ta till sig kritiken mot Försäkringskassan i Skellefteå.
Hur tolkar handläggare på Försäkringskassan i Skellefteå dessa lagar och regler då de sätter sig över de diagnoser som en utbildad och erfaren läkare ställer för att kunna behandla sin patient?
Vilken kunskap tillämpas när handläggare avslår en ansökan om sjukpenning trots en utbildad och erfaren läkares bedömning att patienten är i behov av sjukskrivning och därmed sjukpenning?
Handlar den huvudsakliga kunskapen bara om handläggares förmåga att i en ansökan om sjukpenning hitta ord och meningar i läkarens beskrivning av patientens aktivitetsbegränsningar? Ord och meningar som på ett eller annat sätt kan ge skäl till ett avslag, och därmed neka en ej arbetsför person sjukpenning?
Broman är tydlig med att det är läkaren som ställer diagnosen och som behandlar patienten och att är handläggaren och ingen annan som fattar beslutet om rätten till sjukpenning.
Frågorna som då måste ställas är: Vilken högre kunskap är det handläggare på Försäkringskassan i Skellefteå besitter som inte kan se helhetsperspektivet utan fattar ett beslut som innebär att ej arbetsföra personer inte får sjukpenning trots att en utbildad och erfaren läkare bedömer sjukskrivningen som nödvändig för en patient och därmed en del av en behandling?
Vilket ansvar har du, Broman, som chef för att säkerställa att de tre procent som inte får sjukpenning verkligen inte är så sjuka att de behöver sjukskrivning och därmed även sjukpenning?
Anhörig
Fotnot: Försäkringskassan har erbjudits att svara på insändaren, men avstår.
Insändarredaktionen