Val 2018. Alliansens partiledare Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) på SVT:s valvaka
Ja, hur har vi det egentligen med politiken i Sverige? Här känns som vi lever med någon sorts blockpolitik som går ut på att hålla vissa partier utanför.
Om vi ser tillbaka på de åren som varit så har väl oppositionen gjort mycket för att försvåra för regeringen. Och allt går då ut på att hålla SD utanför, och samtidigt inte acceptera folkets röster.
Så det vi ser nu är väl på inget sätt något nytt, och vi hörde förra M ledaren säga flera gånger att det var hennes sak att ta tillvara på hennes väljares åsikter. Precis samma sak säger SD nu.
Men om vi ser till 2006 års val, där 49 % av rösterna blev utan att kunna påverka frågorna, och det är ingen av politikerna som talar om.
Hur har Sverige under många år kunnat styras av minoritetsregeringar? För det första så fanns inta alliansen mellan fyra partier, utan varje parti talade för sina åsikter i frågorna. Då fick de som regerade rätta sig efter vilka frågor de kunde få stöd för.
Det var ganska vanligt att 60-70 % av våra röster stödde de frågorna som röstades igenom. Inte som vissa partier vill ha det att den som har störst vilja och hårdast nypor får igenom sitt. Det skulle vara intressant att veta hur balansen mellan partierna i besluten är inom alliansen. Och varför ska fyra personer sitta och framföra en åsikt varje val, medan de övriga partierna bara har en?
M.a.o. är det som upplagt för det vi ser nu, då vissa lever i att vi har två block, medan sanningen är att allas röster ska räknas lika och inget annat.
Rune Jakobsson, Hökerum