Innan vi fick det nya schemat använde vi ett system som heter Time care och vi lade vårt schema efter verksamhetens behov.
Vi lade vårt personliga schema efter vad som ska göras utifrån vårdtagarens behov. När det gäller saker som dusch, städning, aktivering och mycket annat ska både verksamheten och de gamla vara nöjda och detta förutsätter att vi är effektiva.
Vi jobbar sedan snart två månader efter det nya schemat och försöker hela tiden få ihop våra uppgifter och vårdtagarens önskemål. Det sorgliga är att det ofta stannar vid just önskemål.
Vi har fått nya uppdrag och arbetstiden räcker inte till, schemat är lagt och kan inte ändras. Det nya systemet saknar flexibilitet.
Vi jobbar med våra äldre som fortfarande betalar skatt, och som har rätt att leva ett värdefullt liv. Men synen på våra äldre har förändrats.
Cheferna sparar varje öre de kan, personalen slutar bry sig, arbetsglädjen försvinner, återhämtning är nästan omöjlig och vi gråter mer än vanligt. Skellefteås medarbetarpolicy stämmer inte längre överens med äldreomsorgens verklighet.
Jämför äldreomsorgen med barnomsorgen. Ingen skulle behandla barn så som vi behandlar våra äldre. Barnens rättigheter står i fokus och vissa lärare får till och med höjd lön. Registrerar barnomsorgen toabesök, lunch, fika, aktivitet? Hur mäts effektiviteten där?
Förstå mig rätt, jag älskar barn och jag tycker väldig mycket om att jobba med äldre. Men äldreomsorgen kan inte längre fortsätta som den gör. De flesta av oss har låg lön, under 24 000 kronor.
När får vi ett lönelyft på 3 000 kronor? När får vi den vidarebildning som krävs för att vara tillräckliga bra när det gäller multisjuka och åldrandet? När får vi tillbaka Time care för att kunna vara så effektiva som möjligt att bemöta de äldres behov.
Politiker: tänk om vi skulle lägga ner vårt jobb en enda dag. Vad skulle ni göra då?
Osynlig undersköterska