Insändare. Först trodde jag att stán var full av idioter. Rymlingar från en sluten anstalt, norrut.
Man gick omkring och pratade för sig själv. Gick och gick! Man gick, stod, satt, cyklade, åkte moped, motorcykel, bil, buss, och tåg, name it, och pratade rakt ut i luften.
Men sedan förstod jag att det måste vara något annat, så många idioter finns inte.
De flesta hade sladdar hängande från öronen och blicken fästad på någonting som man höll i handen i ögonhöjd.
Jag mötte en fattig tjej på trottoaren, på väg in till centrum. Hon måste ha varit mycket fattig för hennes jeans var fransiga och sönderrivna på flera ställen. Stackars tjej!
Hon gick med målmedvetna steg och blicken på saken i handen. Vi hade kolliderat om jag inte räddat mig ut på körbanan. Väl tillbaka på trottoaren blev jag strax efteråt omkörd, och nästan påkörd, av en självpratande cyklist. Ringklockor är tydligen ett prydnadsföremål på moderna cyklar.
Jag passerade senare ett gäng ungdomar som satt runt ett bord. De sitter väl och diskuterar gårdagens hockeymatch, eller planerar för helgens aktiviteter, tänkte jag. Icke sa Nicke!
Alla satt och stirrade i den där saken man höll i ena handen och ibland kom den andra handen upp för att peta på något. Ingen pratade med någon annan runt bordet, någon satt och pratade och skrattade rakt ut i luften.
Inne på köpcentrat stod grupper med ungdomar som betedde sig på exakt samma sätt.
Döm om min förvåning, eller kanske inte, så fick jag uppleva samma beteende hos lunchgästerna på en av stadens restauranger.
Ni förstår säkert vad det handlar om. Den nya smarta mobilen! Med många fantastiska funktioner och appar för alla tänkbara applikationer. Man kan till och med ringa på den och sända sms och mms och säkert en massa andra saker.
Man kan inte annat än fundera på hur det fungerar på arbetsplatserna och i skolsalarna.
Själv har jag en gammal ångmaskindriven sak med stora knappar och ett litet fönster. Men jag kan ringa på den och även sända SMS. Eftersom jag saknar de andra funktionerna har jag tid över att se var jag går eller cyklar, samt även prata med andra ibland.
Förundrad pensionär