Makteliten i Moderaterna kom med ett utspel I DN debatt 2014-02-16 angående skattehöjningar på flera punkter.
Efter år av skattesänkningar och upprepandet av mantrat ”skattesänkningar skapar jobb” så kan man ju fråga sig varför Reinfeldt och Borg gör en helomvändning och plötsligt ska höja skatter. Det går helt emot deras kongressanda om en fortsatt väg på samma bana och ideologin om den minimala staten där var och en får betala för sin och sina egna barns utbildning, sjukvård och äldrevård istället för gemensamma lösningar finansierade via skattesedeln.
Bo Lundgren, som var ledare för Moderaterna 2002, föreslog skattesänkningar på 130 miljarder och det tog tvärstopp. 2006 hade Moderaterna putsat upp rustningen med hjälp av PR-proffset Per Schlingmann och det gick helt enligt planerna.
Retoriken sa att de gillade den svenska modellen, välfärdsstaten, och ville satsa på jobben. Och genomförde sedan skattesänkningar på 136 miljarder som överträffade Bo Lundgrens planer.
Vi kan ju se det motsatta hos Socialdemokraterna när de i ena stunden kritiserar det femte jobbskatteavdraget men i nästa stund säger att de ska låta det vara om det blir genomfört. Socialdemokraternas retorik kritiserar Moderaterna, men deras planerade politik visar inte så värst stor skillnad.
Moderaternas helomvändning och Socialdemokraternas rädsla för att riva upp det femte jobbskatteavdraget tyder på allt mer triangulering och topparnas analyser av vad opinionen vill eller vad de inte ska göra för att få opinionen eller negativ PR i pressen emot sig.
Både LO och Timbro kritiserar den förda politiken då den glider mer och mer åt mitten och blir väldigt otydlig och långt ifrån vad medlemmarna i respektive organisation vill.
Gemene man och många jag pratar med kan inte riktigt se skillnad utan tycker mer och mer att det är ”samma skit”.
Sverigedemokraterna som för en väldigt tydlig migrationspolitik, och även fast de har en extremt spretig och otydlig politik annars så kommer de och ställer sig i opposition mot det som enligt vissa är en gråskala, i mittenfåran. De kommer förmodligen att lyckas väldigt bra i årets val och det beror till stor del på att respektive parti inte vågar stå för och bedriva en politik enligt sitt partis ideologi.
Jag önskar att partier kunde bedriva den politik som deras medlemmar vill ha. Att toppstyrningen och analyserna och trianguleringen skulle upphöra. Det är hederligast och bäst för demokratin i längden.
Patrik Löfgren, Umeå