Vare sig lärare har fått eller inte fått lönelyft så finner jag lyftet väldigt märkligt och sorgligt. Vill upplysa om varför lärarlönelyftet rör upp så många känslor.
Två av lärarlyftets kriterier ifrågasätter jag kraftigt. Om du har en ”jobbig” klass så är du kvalificerad. I 99 procent av fallen är det slumpen som avgör vilken klass en lärare har.
Alla har jobbiga grupper någon gång. Det hade varit okej om lönepåslaget varit för ett år, men nu är det inte så
Det andra kriteriet är om du tar emot blivande lärare som gör sin praktik, det vill säga verksamhetsförlagd utbildning. Det gör inte en lärare automatiskt till en bättre pedagog!
Ett annat av kriterierna är, enkelt uttryckt, att en lärare som behövs för utvecklingen på skolan. Den går att acceptera, men kan i vissa fall bli godtycklig.
De lärare som väljer att lägga all tid på sina elever prioriteras i mina ögon därmed bort. De som är de riktiga hjältarna! Det är i klassrummet som det avgörs vem som är en god pedagog.
Det är rektorerna som gör bedömningen men de har ofta inte tid att besöka klassrummen.
Det fjärde kriteriet om längre utbildning, minst två år är mycket bra och enkelt att bedöma. Odiskutabelt.
Till sist: I en vanlig lönerevision blir ingen utan. Detta faktum som gör att lärarlönelyftet inte känns bra. Även om de kollegor som fått högre lön också har klump i magen, så tror jag inte det går att jämföra med känslan av att inte fått något alls.
Om Skellefteå kommun inte permanentat de statliga pengarna, som var ämnade för ett år, så hade de negativa konsekvenserna blivit färre.
Kollegor ser sig om efter andra arbeten och sjukskrivningar är redan ett faktum. Ingen mår bra och eleverna drabbas.
Oron fanns där innan detta sjösattes och allt som skolchef Anders Bergström var orolig för och lite till har besannats. Vad tänker ni göra något åt detta?
Uppgiven fröken