Insändare: Hur ökar ett kulturhus Skellefteås attraktionskraft?

Foto: Norran

Den 28 december publicerades en insändare om kulturhuset.

Jag tycker inte kommunalrådet Lorents Burman svara på frågorna som ställs. Min slutsats är att underskottet innebär att kommunen prioriterar kulturen med miljardbelopp över hela 50 år - är det genomtänkt?

Burman säger bland annat: ”Risker att en privat ägare gör om huset för andra ändamål.”

Det borde väl vara möjligt att styra avtalsmässigt?

”Det finns inte några sådana här anläggningar i Sverige som klarar sig med bara egna intäkter.”

Om jag inte missminner mig, så uttalade kommunalrådet själv att det ska drivas kommersiellt och med avkastning, för ganska precis ett år sedan.

Jovisst, kommunalrådet Burman vilja gärna framhålla hur viktigt just kulturhuset är.

”Kulturhuset i sig är ju en expansiv investering som genomförs för att öka attraktionskraften och tillväxten för Skellefteå.”

Hur ökar ett kulturhus en orts attraktionskraft? Och tillväxt? Finns en underliggande analys eller är det bara förhoppningar?

Nu är det dessutom så att själva kulturhuset bara utgör 40 procent av totalkostnaden och 60 procent är att hänföra till hotellbygget, som också finansieras i samma paket.

Så vad har då varit så viktigt att säkerställa i det avseendet? Vilka garantier har hotelloperatören ställt ut?

Det är tufft att ta sig an en kapacitetsökning på 50 procent, från cirka 400 hotellrum till 600 hotellrum, i en ganska liten stad.

Och till slut en ganska självklar slutsats, om man vore den nya ägaren: En garanterad avkastning på 4,28 procent, antaget att underhållskostnader helt hamnar på hyrestagaren och ingen värdeavskrivning i kalkylen, ingångsvärdet lika med utgångsvärdet, är en riktigt bra ränteplacering.

Antag en förvaltningskostnad på 0,25 procent (normal idag) så blir det en avkastning på över fyra procent per år, och garanterad i 25 + 25 år. Tjosan hoppsan!

AN och analysen

*Kommunalrådet Lorents Burman har erbjudits möjligheten att besvara insändaren