Den 9 oktoberhävdade en insändarskribent att politikerna i barn- och grundskolenämnden i Skellefteå var fega när EU-migranternas barn inte får gå i skolan. Jag anser att de kommuner som nekar tiggarnas barn skolgång fattar ett helt riktigt beslut.
När EU bildades gränserna mellan medlemsländerna öppnades var inte tanken att några länder, som Sverige, skulle ta ansvar för att vissa länder sviker sina egna medborgare. Här borde EU agera på ett kraftfullt sätt mot sina egna medlemsländer.
För att erbjudas skolgång är en fast bostad ett minimikrav, anser jag. Och kanske viktigast av allt, att föräldrarna visar att de vill arbeta och bli bofasta. Frågan är väl om de flesta verkligen vill bli ”svenskar” fullt ut?
Om det är så, varför då inte aktivt försöka hitta andra sätt att försörja sig på än att sitta på knä utanför en affär och tigga. Plocka bär och svamp förädla dessa och sälja? Erbjuda ”dagsverken” som trädgårdsarbete, fönsterputsning och sådana enklare arbeten.
Sådana exempel finns i flera andra kommuner där tiggarna själva tröttnat på att tigga. Våra thailändska bärplockare tjänar mycket mer per dag än vad tiggarna får ihop på en vecka.
Men i Skelleftetrakten tror jag inte att någon tiggare tagit bärplockaren och hinken och begett sig in i skogen.
Dessutom har vi nu en flyktingström som vi aldrig tidigare skådat. Där har vi ett ansvar, inte bara kommunen, utan alla Skelleftebor. Skolorna som tar emot dessa ensamkommande flyktingbarn är fyllda till brädden.
Jag anser att vi har ett betydligt större ansvar att hjälpa dessa än de EU-migranter som själva valt att komma hit och tigga. De behöver hjälp i Rumänien och det är på deras hemmaplan hjälpen ska sättas in.
Jag har i vart fall helt slutat skänka pengar till tiggarna.
God man i Skellefteå