Foto: Jeanette Lövgren.
Svar på Linnea Stenbergs insändare i Norran som publicerades den 18 juni. Jag är inte lärare men har jobbat inom gymnasieskolan sedan 1978. Du tycker att vi behandlar er elever som barn. Ja, då ni uppför er som det så blir ni behandlade därefter.
Gymnasieskolan är frivillig, ingen tvingar er att gå där. Ni kan välja att arbeta och tjäna pengar istället.
Ska skolan och era kurser anpassas efter era arbeten eller era idrottsliga karriärer? Hur ska då lärare kunna planera och bedriva undervisning? Ska alla elever ha individuella läroplaner?
Ni elever har också ett ansvar att ta era studier på allvar.
Tänk då ni lämnar gymnasiet och börjar på Högskolan. Då, om inte förr, börjar allvaret. Ett bryskt uppvaknande säkert då ni inser att gymnasiet kanske ändå var en inkörsport till vuxenlivet. Där blir ni av med studiemedlen om ni inte fullföljer studierna och klarar tentorna.
Om ni ändå väljer att inte läsa vidare utan arbeta ska arbetsgivaren också anpassa sig efter era privata behov av rekreationer utomlands mitt i verksamhetsåret?
Självklart blir vi vuxna lite cyniska av att arbeta med ”barn” som är 18 år. För att åka utomlands mitt i terminen är inte ansvarsfullt. Det är inte heller ansvarsfullt av er föräldrar att sanktionera detta. I synnerhet om ni därefter skyller på lärarna om ni får lägre betyg än ni förväntat er. Det är inte ansvarsfullt!
Och som sagt gymnasieskolan är frivillig!
Ej undervisande personal