Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT.
Rörelsen #metoo ser ut att ha öppnat dammluckorna! Kvinnor, oftast i beroendeställning, som utsatts för sexuella handlingar, ges ökad chans till upprättelse.
Jag vill ändå rikta ljuset mot de utsatta barnen, de oskyddade, de som inte kan få upprättelse.
Barn är lojala, de berättar inte, särskilt inte om de tillhör de oskyddade barnen.
Jag var ett sådant barn, oskyddad på grund av missbruk i familjen under perioder. Jag var ett lätt byte för allehanda suparkompisar, men även andra vuxna. Det fanns inte heller på kartan att jag skulle berätta, jag skyddade mina föräldrar.
Om alla vi, som varit utsatta som barn, i aktuell #metoo-anda, skulle komma ut med våra berättelser, så skulle samhället äntligen ana vidden av den smärta tusen och åter tusen barn burit och bär på.
Så glöm inte de oskyddade barnen, ge dem den uppmärksamhet och den upprättelse de förtjänar och behöver! Och om du vill och orkar, berätta!
Och ni män, som tog er rätten att solka ner min barndom, var inte oroliga, jag ska inte hänga ut er till allmänt beskådande. Jag tror inte på hämnd.
Däremot dyker ett välkänt citat upp i mitt huvud: ”För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.”
Jag är nog lite hämndlysten ändå, gillar det där med kvarnstenen …
Agneta